2010-04-07
Svar till Ingmar Karlssons artikel i SvD
Pressmeddelande. Sedan riksdagens erkännande har det skrivits många artiklar i svensk media om ämnet och vår förening respekterar den demokratiska rätten att tycka vad man vill. Däremot kan vi inte respektera artikeln som fd generalkonsuln i Istanbul Ingmar Karlsson publicerade i SvD den 3 april där han propagerar om att folkmordet på de pontiska grekerna aldrig ägde rum. Turkiets metodiska förnekande har ännu en gång visats sitt ansikte, denna gång i form av Karlsson med samma argument som inte håller historiskt.

Den nästan tretusen åriga närvaron av pontiska greker i dagens Turkiet med en stark kulturell, social och ekonomisk karaktär, avbröts abrupt i och med erövrandet av de historiska bosättningarna av de ottomanska turkarna. Särbehandlingen av grekerna, den våldsamma konverteringen till islam och förföljelserna var de första tecknen av massmorden som skulle följa. Med bildandet av nyturkarnas rörelse befästes den turkiska nationalismen, som med övertagandet av makten 1908 uttrycktes i form av idéer om utplåningen av de icke-muslimska befolkningarna. Pontiska grekerna var den centrala måltavlan för de nationalistiska nyturkarna och Mustafa Kemals anhängare som eftersökte en homogen muslimsk-turkisk stat fri från kristna.

Folkmordet på pontiska grekerna har samma analogier som den som drabbade armenierna, det vill säga massvåld, arresteringar av kvinnor och barn, våldsamma konverteringar till islam, dödsmarcher, massmord och förföljelser. Nästan en miljon greker (därutav 350,000 pontiska greker) utav totalt två och en halv miljoner försvann. En utplåning som är ett folkmord enligt FN: s konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord från 1948 (paragrafer a, b, c, d och e).

Begreppet folkmord (genocide) framfördes första gången 1944 av Raphael Lemkin, lektor på Yale University. Begreppet fastställdes strax innan Nürnbergrättegångarna mot de ansvariga för Förintelsen. Lemkin sammanställde begreppet ”genocide” av grekiska orden genos (stat, land) och ktinodia (mord, omänskligt beteende). För att styrka hans argument (som FN: s folkmordskonvention är baserad på) använde han massmorden på armenierna och grekerna som exempel.

De turkiska militära och paramilitära banden samt civila tog på sig planen för att genomföra folkmordet på pontiska grekerna som bevittnades av tusentals utländska diplomater, till och med av turkar som reagerade mot massmorden.

Exempelvis kan man nämna USA: s diplomat Henry Morgenthau som underströk att metoderna som användes under massmorden på armenierna var lika med dem som användes mot grekerna. ”Turkarna anammade samma metoder mot grekerna som användes mot armenierna. De inkallades till den ottomanska armén och sedan överfördes de till flera tusen arbetsläger… dessa greker dog av kyla, svält och av brist av andra förnödigheter, precis som armenierna…”.

Morgenthaus vittnesmål om folkmordet som genomfördes av den turkiska makten fortsätter: ”När den turkiska makten gav order att implementera planen av förvisningen, så gjorde den inget annat än att döma ett helt folk till döden. De turkiska ledarna var fullt medvetna om detta och försökte inte ens att dölja det under deras samtal med mig”.

Enligt den turkiske forskaren Taner Akcam är ”fundamenten till den turkiska staten och Turkiets Republik är baserad på historien om mordet på ett folk. Den Turkiska Republiken, som är en produkt av denna historia, dess struktur och psykologiska ställning, är i sig ett problem. Den Turkiska Republiken har sammanställts av blodet från minoriteterna…”.

Den organiserade våldsplanen förintade de pontiska grekerna och ledde flera tusen människor till döden och miljoner till flykt utspridda i hela världen. Fram till idag har folkmordet på de pontiska grekerna erkänts, förutom av det grekiska parlamentet, av Cyperns parlament, av Sveriges riksdag, Södra Australiens (South Australia) parlament samt olika delstater och andra instanser i USA (så som guvernörer, borgmästare och stadsförvaltningar).

Ärendet har även diskuterats av den Ekonomiska och sociala styrelsen i FN samt Organisationen för säkerhet och samarbete i EU. Folkmordet framfördes också i Europaparlamentets utskott för europeiska ärenden genom en rapport skriven av den holländske EU-parlamentarikern Camiel Eurlings som poängterade hans kritik mot Turkiets framsteg i dess väg in till EU.

I december 2007 erkände IAGS (International Association of Genocide Scholars) folkmordet på de pontiska grekerna, ett erkännande som beslutades efter omröstning av dess medlemmar. Beslutet baseras på metoderna som den ottomanska staten använde som ledde till folkmordet på de kristna minoriteterna (armenier, assyrier, kaldéer, syrianer, araméer, ortodoxa syrier samt greker).

Folkmordet på de pontiska grekerna är ett ämne som alla nationella och internationella instanser har skyldighet att erkänna för att på så sätt ersätta den historiska sanningen ge en etisk upprättelse för dess offer.

Vi greker har rätt att kräva ett internationellt erkännande av folkmordet som utfördes mot våra mor- och farföräldrar. Erkännande är också en stor del av den försoningsprocess som pågår där alla parter ska kunna leva under värdiga former med ömsesidig respekt baserad på den historiska sanningen.

* Detta pressmeddelande har upprättats med att hjälpa av filosofie doktorn Theofanis Malkidis vid Democritus University i Grekland. Han är också medlem av IAGS, International Association of Genocide Scholars.